[In English]
[D A T A S A A B]
Datasaab framkom egentligen av en tillfällighet. Intentionen var aldrig att bygga de bästa datorerna eller att konstruera datorer som kunde serietillverkas och säljas. Det var en mera Saab-relaterad uppgift som var orsaken, nämligen jaktplanet Viggen.

Saab satsar på science-fiction
På Saabs robotavdelning ville man i slutet av 50-talet göra något som på den tiden sågs som ren science-fiction. Man ville konstruera en navigationsdator som var så liten att den kunde placeras i en robot eller ett flygplan. Det var en utmaning av stora mått. Det man tidigare fått fram i datorväg var SARA, Saabs Räkneautomat, och den upptog en maskinhall på flera hundra kvadratmeter. SARA hade konstruerats i slutet av 50-talet (och blev därmed Sveriges andra datamaskin efter statliga BESK) pga att man behövde mycket beräkningskraft vid konstruerandet av Draken. (Föredrag av Sven Yngvell om SARA) Emellertid hade en teknisk landvinning i form av transistorn kommit att göra uppgiften enklare.Men bara miniatyriseringen till följd av ersättandet av elektronrören med transistorer räckte inte och Saabs ingenjörer slet och svettades blod med att utveckla nya metoder för packning av både transistorer och övriga komponenter.
Man lyckades mycket bra med att göra datorn liten och resultatet av den ovan nämnda förstudien blev med dåtidens mått mätt den mycket lilla D2, färdig 1960. Den kunde t o m gå under beteckningen bordsdator då den 200 kg tunga D2 faktiskt fick plats på större laboratoriebord. Inmatningen gjordes med de snabba hålremsorna istället för hålkort. Både från militärt och civilt håll fick D2 och Saabs ingejörer mycket uppmärksamhet för denna miniatyriseringsprestation.

[D21] Sara + Viggo Wentzel = D21
Chefen för Skandinaviska Elverk föreslog att man skulle kopplas Saras bandaggregat till D2:an i något som mer eller mindre var en beställning. På Saab nöjde man sig inte med det. Man kostruerade om D2 till en ny dator som var både större och bättre än dess föregångare. Den kom att kallas D21 och nr 1 installerades hos Skandinaviska Elverk 1962. D21 blev Sveriges första serietillverkade civila datamaskin och tillverkades i drygt 30 exemplar varav några exporterades till Finland, Norge och Tjeckoslovakien. D21 kom att användas i flera pionjärtillämpningar såsom skärande av flygplansplåtar vid Kockums i Malmö, väderprognoser för SMHI i Norrköping och projektering av vägar på Vägverket. D21 arbetade med 24 bits ordlängd och hade högre prestanda än IBM:s motsvarande maskiner. För mjukvaran kombinerade man programmeringsspråket ALGOL med det egna systemet för hantering av in- och utdata, Genius (Generellt in- utdatasystem)och det blev således ALGOLGENIUS baserat på ALGOL60.
Svenska staten var i det tidiga 60-talet i behov av 20 ''länsdatorer'' som skulle användas av Länsstyrelsen för skatteberäkningar. Valet stod mellan Saab och IBM och efter en häftig pressdebatt delade dåvarande finansministern, Gunnar Sträng, ordern lika mellan företagen trots att Saabmaskinernas prestanda var överlägsen IBM:s maskiner. Det stod också snart klart att Saabmaskinerna gav bättre effektivitet och Länsstyrelsen gick 1969 helt över till Saab. Nästa stora order efter länsdatorerna var världens första och största bankterminalsystem åt de nordiska sparbankerna, ett system som delvis var i drift ända in på 1980-talet.

Succén forstätter
1966 kom Datasaabs nästa modell, D22, som också var en 24-bitare och kompatibel med D21. Den hade en maximal minneskapacitet på 786 432 bytes och kunde programmeras med även Cobol. Den använde operativsystemet MK-Dirigent som var ett multitaskande system. (MK som i multikörning) D22 såldes i ca 70 exemplar.
[D220] Det fortsatte 1969 med minidatorn D5 som var de datorer som användes i den tidigare nämnda sparbanksordern. Andra minidatorer som såg dagens ljus på Saab var D15 och D16. D220,som var en vidareutvecklad D22, kom 1970 och 1971 var CK37 färdig och i den hade man datorn som verkligen kunde sitta i ett flygplan och kom att sitta i Viggen.

Mjukdatorn och Intel
D23, den så kallade ''mjukdatorn'', såg dagens ljus 1972. Den var D22-kompatibel och använde sig av FCPU-tekniken. FCPU står för Flexible central processing unit och medförde flera fördelar bl a att processorns mikrokod enkelt kunde bytas ut därav benämningen ''mjukdatorn''. FCPU innebar också att varje del av procesorn hade egen klocka vilket medförde att den kunde utföra flera instruktioner asynkront utan att andra delar gick långsammare. Patent på denna teknik togs aldrig, något som istället Intel gjorde 1978 och används i alla Intels processorer trots att principerna bakom den asynkrona styrningen tidigare publicerats av Harold Lawson och hans kollegor på Saab, något som också belönades med priset Bästa vetenskapliga uppsats 1975.
Detta togs upp för ett par år sedan då Intel stämde processortillverkaren UMC för patentintrång, varvid UMC åberopade Lawsons uppsats och hävdade att Intels patent aldrig skulle beviljats från första början. UMC lade till slut ned saken.

Kraschlandning för Saabs datorprojekt
D23 blev en ekonomisk flopp. Två datorer beställdes av försvaret. Dessa blev emellertid kraftigt försenade och D23-projektet fullföljdes aldrig. Verksamheten såldes 1975 till amerikanska Sperry Univac och har under årens lopp sålts vidare åt alla möjliga håll och har kommit att heta Ericsson Informations Systems och Nokia Data. Idag är det som är kvar av Datasaab en del i ICL.


Om du har något att tillägga till ovanstående eller om något är felaktigt skulle jag uppskatta om du skrev till mig om det, så att det kan läggas till denna sida.
Tack till Dr Harold Lawson för information om patenttvisten mellan UMC och Intel.

[Musik] [Bilder] [Länkar]

[Powered by OpenVMS]
Magnus Karlsson
Last modified: Wed Feb 24 01:53:12 MET 1999